SVT har ingått ett sammarbete med Rättviseförmedlingen. Rättviseförmedlingen har sedan fått statliga bidrag för att ta fram en app som ska räkna ut mångfalden inom statlig media.
Tanken är att om det är för många nordiskklingande namn som dyker upp så är det fel.
Jag antar att man i sin iver att kvotera tjänster fullständigt struntar i sådana saker som kompetens och behov.
Nu påstår Rättviseförmedlingen att man inte vill kvottera tjänster efter hudfärg eller kön, men varför då kasta över 3 miljoner i sjön för ingenting?
Även Kulturminister Alice Bah Kuhnke (MP) har inlett ett sammarbete med Rättviseförmedlingen, konstigt vore annars! Att SVT dessutom går in och försvarar detta sammarbete har givetvis med kompetens att göra. Ras-mätning verkar vara lika inne nu som på 30-talet, i alla fall inom statlig media och kultur.
Vad gäller denna ras-mätare får jag en känsla av att 30-40 talet har kommit tillbaka. Att ha ett sjukligt intresse hudfärg och kön är något som vänstern tydligen hyllar.
Men hur var det nu? Om man särbehandlar människor pga av hudfärg, kön, sexuell läggning så är man ?????
Det är alldeles för mycket rasism över Rättviseförmedlingen för att dom ska kännas seriösa.
Detta går att läsa om Rättviseförmedlingens uppdrag:
”Rättviseförmedlingen är en partipolitiskt obunden ideell organisation. Vår verksamhet går ut på att använda vårt nätverk av fler än 80 000 följare i sociala medier till att helt gratis bredda urvalslistor i olika sammanhang. Det kan exempelvis handla om att hitta kunniga paneldeltagare och talare vid konferenser eller experter till tv-, radio och tidningar. Vi letar alltid efter dem som inte redan tillhör ”de vanliga” (normen) i olika sammanhang. Detta gör vi för att bredda, komplettera och utöka våra uppdragsgivares egna nätverk – så att de därigenom får fler kompetenta personer att välja på. Vi tycker nämligen att det säger sig självt att ett brett urval leder till bättre möjligheter att anlita den med bäst kompetens. Därigenom kan Rättviseförmedlingen medverka till att det skapas bättre paneler, konferenser, TV- & radioprogram och tidningar. Voilà!”
När jag tittat på vilka som jobbar på Rättviseförmedlingen framgår det tydligt att dom som jobbar i denna partipolitiskt obundna organisationen har en dragning till vänster. Att man är partipolitiskt obunden innebär inte, att man inte driver sina politiska åsikter.
Vi pratar om feminister inom vänstern, ofta förknippade med den sk gap-vänstern.
Rebecca Wiedmo Uvell skriver i Dagens Samhälle: Döma efter hudfärg är okej om det offentliga betalar.
Rebecca skriver,
”Rättviseförmedlingen är en förening som uteslutande fokuserar på vilket kön folk har, vilken hudfärg de har och vart folk kommer ifrån. Deras affärsidé är att göra samhället ”mer rättvist” genom att få företag och organisationer att kvotera in folk efter just dessa kriterier.”
Det är vad det hela handlar om. Rättviseförmedlingen är en förening av skattepengadiare som delar upp befolkningen i färg, kön och vilket land dom är födda i.
Dom lever på bidrag och dom uppdrag dom har är i princip bara statliga. Företrädesvis åt statlig media eller kultur.
Nu har dock rättviseförmedlingen fått en del stryk på nätet. Dom var till och med ut och försökte försvara sitt beteende.
Givetvis har dom också försökt bemöta Rebecca Wiedmo Uvell. Nu uppskattar jag dom som faktiskt tar en diskussion och inte stoppar huvudet i sanden och hoppas att det blåser över.
Men argumenten från Sofia Embrén på Rättviseförmedlingen faller ganska platt. Dom vill granska kön, hudfärg etc men dom tycker inte att man ska kvotera eller bry sig om det dom hittar. Varför då kolla vad folk har mellan benen?
Dom ljuger anser jag! Klart som sjutton att dom anser att det ska kvotteras.
På SVT-play kan man se Rättviseförmedlingens ordförande Seher Yilmaz möta Göteborgspostens ledarskribent Alice Teodorescu.
Om man nu kan vinna och förlora i en debatt så vill jag påstå att Seher vann i antalet ord per minut, men Alice vann i alla andra klasser.
Nu har även Clarence Crafoord,Chef, Centrum för rättvisa gett sig in i debatten när han skriver i SVT Opinion. Han ställer där frågan:
”Vill vi ha ett samhälle där vi sorterar människor utifrån etnisk bakgrund, kön och andra faktorer som vi inte kan påverka? Ska statistik i databaser avgöra vem som ska medverka i en nyhetssändning?”
Han fortsätter :
”Etnisk kartläggning är inte bara principiellt fel och praktiskt svårt och farligt.
Mycket talar för att det också är olagligt.”
Med tanke på vad Clarence Crafoord skriver borde Rättviseförmedlingen lägga ner jobbet med ras-räknaren och lämna tillbaka pengarna.
Men det är inte riktigt slut där med Rättviseförmedlingen.
Det finns tydligen en expertgrupp som ska jobba med jämställdhet där ordföranden för Rättviseförmedlingen ingår (jäv?). Fast det är klart att det blir lättare att sälja in sina produkter om man samtidigt sitter med i den utredning som ska undersöka behovet.
Professor Agnes Wold, ordförande Rättviseförmedlingen Seher Yilmaz, minister för högre utbildning och forskning Helene Hellmark Knutsson (S). Foto: SR / Caroline Tibell / Regeringskansliet
Att denna expertgrupp i jämställdhet består till 100% kvinnor upplever man tydligen inte som konstigt. Det skulle vara spännande att ha tillsatt en motsvarande grupp med bara män.
Är det kanske dags att utlokalisera statlig media över Sverige så att vi slipper tokerier som det här?
