Etiketter

,

Nu har jag kopierat vad Magnus Ranstorp skriver på facebook. Han är mycket kritisk till Segerstedtsinstitutets rapport, och jag förstår honom väl.
Rapporten är inte det minsta kritisk mot det i princip obefintliga arbete som utförts i Sverige. I rappoerten anser man dessutom att en ”heta linjen” för terrorister är mer eller mindre likvärdigt som dom riktiga åtgärder man gjort i andra länder.
Det känns som ett beställningsjobb från vissa krafter i regeringen som vet att dom inte gjort vad dom ska.

Nåväl, till Magnus Ranstorps text:

Idag publicerade Segerstedtinstitutet ännu en snömosrapport. I den försökte de hävda att Sverige inte ligger långt efter övriga Europa i förebyggande arbetet.

I sin argumentation fokuserar de på ett snävt urval av två kommuners insatser samt två projekt (Fryshuset & Nationell Stödtelefon) och sedan försöker de jämföra insatserna med EU Radicalisation Awareness Network (RAN) katalog över inspirationsprojekt (som presenterats vid RAN möten).
http://ec.europa.eu/…/radic…/ran-best-practices/index_en.htm

Rapportförfattarna med Christer Mattson i spetsen verkar varken ha koll på nationella eller internationella insatser mot våldsbejakande extremism eller EU RAN:s arbete som omfattar över 2,500 praktiker som byter erfarenheter från fältet med andra som jobbar skarpt mot extremism.

Vad som bäst kan liknas vid en intellektuellt kollaps så försöker Segerestedtinstitutet framställa att EU RAN:s katalog över inspirationsprojekt är likställt med allt praktiskt lokalt arbete inom städer i Europa. Denna jämförelse med RAN:s katalog (över projekt) och lokalt förebyggande arbete i städer är som att jämföra äpplen med kokosnötter. Inte heller verkar de veta om att det finns nationella handlingsplaner inom olika EU länder.

Man kan ju bara börja med Köpenhamns Stads 50-sidiga handlingsplan som omfattar sammanflätade insatser. https://www.kk.dk/…/F%C3%A6rre%20radikaliserede%20gennem%20…

Segerstedtinstitutet framhäver att Sverige har kommit långt i arbetet med att förebygga våldsbejakande extremism. Läs då Socialstyrelsens rapport som släpptes idag. Enligt deras enkät till 218 kommuner (som svarade) är 87% av fallen socialtjänsten kommer i kontakt med religiös extremism. Man nämner också det är ovanligt att man ger insatser till individer som återvänt från konfliktområden som Syrien. Bara i sju verksamheter har man gett insatser till barn eller unga vuxna med anledning av våldsbejakande extremism. Bara i fem verksamheter har man gett insatser till individer som återvänt. Något fler 16 socialtjänstverksamheter har man gett stöd till familjer. Förhoppningsvis är de 135 som återvänt från Syrien i dessa socialtjänstverksamheters ansvarsområden.http://www.socialstyrelsen.se/publikationer2016/2016-5-2

Enligt min mening är det bekymmersamt att man från regeringens sida bidrar till Segerstedtinstitutet finansiellt när produktion av ena snömosrapporten avlöser den andra. Detta verkar vara norm snarare än undantag. Vad är syftet med rapporterna då de inte ger något substantiellt bidrag till redan väletablerad forskning? Det är snarare att ta flera steg bakåt än framåt.

Vad är praktiska ”outputen” av de skattemedel som läggs på Segerstedtinstitutet? På vilket sätt bidrar deras arbete konkret med att förebyggande arbete förs framåt och intensifieras lokalt?

Detta är ytterst relevanta frågeställningar till regeringen då den olyckligt ger sitt stöd till ett villospår när arbetet mot våldsbejakande extremism är så pass viktigt och högprioriterat. Nyligen förslog regeringen i sin vårbudget att Segerstedtinstitutet skulle få 10 miljoner för sitt förebyggande arbete mot våldsbejakande ideologier och rörelser. Det verkar pengar ut i havet. ”Tänk om, gör om, gör rätt” är mitt bästa råd.

RAN Collection of Approaches and Practices


Jag hoppas att personer som Magnus Rantorp får mer inflytande över politiken nu när Mona Sahlin försvunnit och regeringen får möjlighet att tillsätta kompetenta personer till detta jobb.

Annonser