Etiketter

Allt fler ifrågasätter vad staten håller på med, allt fler känner sig lurade.

Nu har deklarationen skrivits under och lämnats in ”på heder och samvete”. Vi har och har nästan alltid haft väldigt höga skatter i det här landet. Staten har helt enkelt fått bra betalt för att ta hand om oss.

Men inte bara det. Allt fler funderar över vad vi har staten till. Att betala skatt är ju medlemsavgiften i landet Sverige, och för den förväntar jag mig att få alla de fördelar och privilegier som denna höga avgift ger mig rätt till.

Vi har både en moralisk plikt och en laglig skyldighet att betala skatt men det är eller borde vara en ömsesidig skyldighet. Om jag uppfyller min del av avtalet så måste staten uppfylla sin del av avtalet. Det är en självklarhet i alla affärsuppgörelser.

Den svenska staten är stor och tar ut en hög medlemsavgift för att garantera vår välfärd i form av sjukvård, skola, försvar, rättsväsende och polisväsende. Att den fullgör dessa uppgifter är nödvändigt för att upprätthålla skattemoralen. Men gör staten verkligen det?

Barn och ungdomar får en utbildning som inte håller internationell standard och blir sämre för varje år. Polisen lämnar stadsdelar och säger att det kan vara klokt att kvinnor håller sig hemma under dygnets mörka timmar.
Försvaret kan inte garantera rikets säkerhet under mer än några dagar på en ensild plats. Sveriges gränser är i princip vidöppna.
Sjuka far illa i allt längre köer i väntan på vård. Många människor har inte längre råd att gå till tandläkaren eller skaffa nya glasögon. Framförallt pensionärer har blivit en fattig grupp utan människorvärde.

Vardagsbrott som stölder utreds inte längre. Om man mot förmodan griper en inbrottstjuv eller biltjuv är den personen ute på gatan innan bläcket torkat på rapporten. Det är lätt att begripa varför många poliser känner sig demoraliserade, varför göra ett bra jobb när inte ens cheferna bryr sig om att jobbet utförs korrekt? I ett sådant läge måste man fundera på om staten verkligen uppfyller sin del av avtalet mot oss skattebetalare.

I den situation som råder i Sverige är det inte så konstigt att det politiska landskapet håller på att radikalt och drastiskt försämras. Allt fler känner att de har blivit lurade, att de inte längre får de varor och tjänster som de trodde att de redan hade betalat via skattsedeln. All samhällsservice står inför stora sparkrav och politikerna kan inte förklara varför allt ska bli sämre samtidigt som skatterna blir högre.

Skatter döps om till avgifter för att dölja det allt högre uttaget av medborgarnas pengar. Fastighetsskatten döptes om till avgift.
Alliansen hittade också på en särskild skatt på trafikförsäkringar. Eftersom försäkringen är obligatorisk delegeras skatteindrivningen till försäkringsbolagen.
Denna skatt marknadsfördes som en reform där bilisterna själva skulle stå för de trafikskadades sjukskrivningsnota.
Reformen skrotades efter att verkligheten gjort sig påmind. Men skatten blev kvar. Förstås.

En vanlig löntagare betalar omkring 52 procent av sin inkomst i olika sorts skatter. Men allmänheten tror i genomsnitt att det samlade skatteuttaget ligger på 34 procent, enligt en rapport från Svensk Näringsliv förra året.

Magdalena Andersson jagar desperat nya skatteintäkter. Trängselskatten i Göteborg skulle vara med och finansiera infrastrukturen i det Västsvenska paketet. Men nu går i stället den trängselskatten rakt in i statsbudgeten, rapporterar SVT.

Japp. Då har vi begåvats med ytterligare en skatt som kör med falsk registreringsskylt.

Nu har dessutom SKL gått ut med varningen att sveriges kommuner kommer att gå back med 9% framöver när migrationskostnaderna vältras över på kommunerna från staten. Kommunskattehöjningar på i snitt 2% verkar det bli, givetvis mest i dom kommuner som tagit störst ansvar och antagligen redan har höga skatter.

Folk känner sig maktlösa och vanligen med rätta. Eliten klarar sig alltid. Den ger varandra fina jobb med höga löner och fördelaktiga pensioner som tillåter detta nya frälse att köpa privat och förstklassig utbildning, trygghet och vård som den råa hopen inte längre ens vågar drömma om.

 

 

Annonser