Etiketter

I SVT kan man läsa om att krigsveteraner lider av posttraumatisk stress. Det är på inget sätt ovanligt, utan är väldigt vanligt för människor som har upplevt extremt pressade situationer. Vilket är vad soldater upplever.
Som en vän till mig sa efter att ha varit många gånger på FN-uppdrag i Bosnien. ”det hände mer än en gång att man låg och skakade i pissblöta brallor”
Detta var oftast i samband med beskrivningar att fientligt inställda grupper skickade granater mot dom. Nära-döden-upplevelser!

Akademiska sjukhuset har nu satt upp en avdelning för att kunna hjälpa krigsveteraner. Det är nödvändigt för att behandla posttraumatisk stress, inte bara för våra krigsveteraner utan också för dom flyktingar som faktiskt kommer från krigsområden.

Men det var en specifik sak som jag reagerade på i texten.

Det är främst veteraner från Bosnienkriget på 90-talet och från insatser i Afghanistan på 2000-talet som söker sig till Akademiska sjukhuset. Tanken att ha en behandlingsmottagning enbart riktad till krigsveteraner är också att de skiljer sig en del mot andra patienter som lider av posttraumatisk stress.

– De har en ökad beredskap och det är inte ovanligt att de har proviant, vatten och vapen hemma hos sig som göra att de klarar sig i minst sex månader vid en eventuell kris, säger Stefan Olsson.

Det där är väl inte ett tecken på sjukdom, det är tecken på klarhet och sunt tänkande. Jag uppfattar att Stefan Olsson ifrågasätter det sunda i att vara förberedd.
Då kommer min fråga: Sitter Stefan Olsson och patienten på rätt sidor av bordet?

Annonser