Etiketter

, ,

Jonas Andersson från Skellefteå, ungdomspedagog och debattör skrev ett inlägg som publicerades i Expressen för några dagar sedan.

Jonas börjar sin text med :

Jag är otäck, fy! En hemsk människa. Je confess.
Jag gör nämligen skillnad på folk och folk. För mig är inte alla människor lika mycket värda.

Texten satte sig i mitt huvud när jag läst den eftersom den egentligen beskriver självklarheter som inte får uttalas. Jag tänkte genast på att jag tycker likadant.
Mitt barn är mer värt för mig, än ditt barn! Så tänker jag och kommer också att handla därefter, annars vore jag inte bara konstig utan också en dålig förälder.

Jag skulle vilja se eller höra någon av alla dessa godhetsknarkare säga motsatsen. Att deras barn är mindre värda för dom, än vad ett barn i till exempel Somalia är. Skulle dom därefter ta sitt barn och åka till Somalia och byta barn för att ett Somaliskt barn ska få en bättre framtid?
Givetvis inte!
Ingen som är vid sina sinnens fulla bruk skulle göra en sådan sak.
Därmed har Jonas Andersson rätt i sin tes. Jag tycker det och säkert majoriteten av sveriges befolkning, men….

Kajsa Hällje skriver som ett svar i Expressen att det är Jonas förbannade plikt att hjälpa till. Hon anser att Jonas ska hjälpa andra på bekostnad av de sina. Det är i alla fall vad jag kan uttyda av det hon skriver.
Jag förutsätter att hon därmed är beredd att ge upp sina barn för att hjälpa andra!
Men så är det givetvis inte, hon är en av dessa människor som vill synas och få beröm för att hon ”tycker rätt”.
Hon precis som alla förnuftigt tänkande människor är i första hand mån om de sina.
Hon anser bara att ”någon annan ska betala”

En annan person som kommenterade detta var Aftonbladets egen clown Fredrik Virtanen. Givetvis inget man ska ta på allvar!

12279148_10207017540110500_1049455950752966560_n.jpg

Jag är imponerad att Jonas törs skriva vad han skriver även om det är själklarheter för oss ”normala” (eller onormala, enligt Kajsa). Han borde veta att drevet skulle komma.
Men det kanske har gått så långt att folk faktiskt törs säga som det är.
Men det är på tiden och faktiskt av nödvändighet för att pendeln inte ska slå tillbaka alltför långt åt andra hållet. Vilket Jonas skriver om med följande avslut:

Och att man har en fungerande migrations- och integrationspolitik som inte äter upp hela statsbudgeten och påverkar alla andra områden.
Gör staten inte det, så är det bara att acceptera att det är var och en för sig. Från stat till klan.

Annonser