Etiketter

,

Mannen, mytomanen, legenden, Henrik Arnstad

Igår drabbades GP av en mindre hjärnsmälta och lät publicera en artikel av sveriges mest kända mytoman Henrik Arnstad.
Henrik Arnstad har nu kommit ut som journalist efter att ha kallat sig utbildad och gud vet allt.

Han skriver att han tillbringat sommaren för att läsa in sig på forskningen angående SD och invandring, men det han redovisar lade han fram redan förra sommaren. Dessutom sågades hans hypoteser omedelbart den gången och kommer givetvis att sågas även denna gång. Framförallt eftersom han inte redovisar något nytt.
Henrik rapar upp samma floskler som tidigare, inte mer sanna för det.

Henrik försöker sig på att krossa myter med egna myter. Eller rättare sagt han ljuger för att försöka krossa myter.

11954712_600241466774698_579806762861779565_n

Henrik påstår han sig ha en Master utbildning från KTH, vilket inte KTH håller med om. Jag förmodar att KTH vet vad dom talar om, Henrik gör det bevisligen inte.

Att Henrik dessutom är kontraproduktiv verkar han inte förstå. Han får en del redan frälsta att anamma hans hittepå-myter, stefan Löfven är ett sådant exempel. Därefter sågas Henrik Arnestads myter av folk som faktiskt vet vad dom pratar om och dom redan frälsta står där och ser ut som okunniga idioter.
När nu dessa myter sågas ser helt plötsligt SD ut att vara dom enda som är seriösa och vet vad dom talar om.

Jag undrar hur många procent Henrik Arnestads lögner har kostat soss-arna än så länge?

Han skriver som avslutning:

”Att bygga debatten på kunskap har visat sig vara ett dokumenterat fungerande sätt att motverka rasismens politiska triumf. För det är rasismen som är det stora hotet mot vårt land, vår välfärd och vårt samhälle – inte de hanterbara utmaningar som invandringen utgör,” skriver Henrik Arnstad.

Om Henrik Arnstad verkligen trodde på det ovanstående skulle han vara tyst och inte agera som SDs nyttiga idiot!

2015-09-05 Jag var bara tvungen att kolla lite mer på mytomanen Henrik Arnstad.

Han trodde sig ha varit plutonsbefäl när han gjorde värnplikten.

11986928_10153618153828685_3440032686537067871_n

Han var malaj! Alltså hade han inte den fysiska eller psykska förmågan att göra värnplikten som stridande soldat.

Också Dr. Tino Sanandaji tar sig an Arnstad på facebook. (Och till skillnad från den senare behöver den förre inte segla under falsk akademisk flagg. )

”Regeringens expert Henrik Arnstad spräcker återigen myter. Arnstad menar bland annat att misslyckad integration är en myt då Sverige är högst på ”Migrant Integration Policy Index”. Denna är dock ett mått på integrationssatsningar och rättigheter till invandrare, inte på utfall. Om integration mäts som klyftan mot inrikes födda är Sverige sämst i Europa på sysselsättning och tredje sämst på skolresultat, inte ”överlägset bäst i Europa” Som Arnstad skriver.

En annan myt är enligt Arnstad att ”Sverige var fram till nyligen ett etniskt homogent land”. Det är ingen myt, det är ett historiskt faktum. Sverige hade extremt låg invandring historisk, några tusen personer per år, ofta återvändande svenskar från Amerika. År 1940 var endast en procent av befolkningen utrikesfödd. SCB skriver: ”Sverige hade en lång tradition som utvandringsland men ingen som invandringsland. Den tilltagande invandringen efter världskrigets slut sågs som en tillfällig företeelse”

Arnstad skriver utan att ange siffror ”Redan under andra världskriget blev Sverige ett flyktingmottagarland av enorma proportioner”. Invandringen under andra världskriget var bara omfattande för ditintills isolerade Sverige, inte jämfört med idag. 1945 befann sig ca 150.000 flyktingar i Sverige med sin på 6.7 miljoner, varav många enligt SCB återvände vid krigsslutet ”Det stora antalet flyktingar, som anlände under krigsåren, från de nordiska grannländerna återvände omedelbart efter andra världskrigets slut.”

Idag ligger flykting- och anhöriginvandring permanent på nivåer där man på ungefär två år tar emot lika många som hela andra världskriget. Att försöka ge sken av att Sverige alltid har varit ett invandrarland med målande språk eller annekdoter befriad från statistik som många gör är inget annat än historierevisionism.”

Annonser